Christina Ramberg Nordenskiöld - Slangar, fjädrar & halvädelstennar - 2018

Smyckat sig har människan gjort sedan hon reste sig på två ben. Där skiljer vi oss från de andra däggdjuren.
En gång i tiden gjorde vi våra egna smycken. Vi såg något vackert. Vi började samla, växter, stenar, fjädrar och frön.
Nedan visas inspirationsbilder från Tribal Decoration - Africa/Hans Silvester

Jag går på byggarbetsplatser och på loppis; vrider, vänder och ser möjligheter, där andra ser skräp. Gamla bijouterier, knappar, servettringar och muttrar återanvänder jag.

Var jag än är i världen letar jag på Loppis, botaniserar och gör resor bakåt i tiden. Tingen talar. Fantasin får flyga fritt!

Ibland blir det skulpturer ibland tavlor, nu mest smycken. Vill du veta mer om mig, gå in på min hemsida; www.caon.se

I samband med utställningen håller jag enstaka privata workshops-timmar (obs! fullbokat) där man får testa att skapa smycken av olika material som t ex silkeslera, pärlor, stenar, äkta och oäkta mm. Galleriet kommer ha öppet under workshopen.

 
 
 
 

Christina Ramberg Nordenskiöld 


Drömmen om liv - 2018

Den här utställningen började med att jag hittade ett herbarium med växter, som en liten pojke hade samlat in sommaren 1931, torkat och mödosamt sytt fast med svarta stygn på gulnade ark på vilka han sedan skrivit växtens namn både på svenska och latin. Nu nästan hundra år senare är hans herbarium en inspiration till mina bilder. Jag minns mig själv som barn och mitt eget samlande av växter, min nyfikenhet på ståndare och pistiller och att allt i naturen vill liv. Jag förundras inför det skapande kaoset. Försjunken i min lek blir jag till en del av livets uppbyggande och förstörande krafter. Skapelsens mysterier tycks öppna sig för mig och jag blir till ett litet ’Knytte’ i ett oändligt universum, där liv uppstår och försvinner. 


Biografi

Då jags gick sista året i skolan sökte jag in till både Konstfack och Teater Högskolan och jag kom in på den senare, ansökan till Konstfack avbröts.

Jag utbildade mig till skådespelare och fortsatte måla. Många gånger ville jag byta bana och fick erbjudande att vara specialelev, men fick alltid, då det skulle bli verklighet en bra roll och teatern höll kvar mig i sitt grepp.

På Riksteatern fick jag en möjlighet att förena mina två sidor, när Staffan Westerberg startade Minsta teatern. Jag utbildade mig till dockspelare/dockmakare och lärde mig att göra marionettdockor och masker.

Nu fick jag också möjlighet och göra scenografier. Jag började skriva dramatik och regissera; först för barn, sedan också för vuxna på Stockholm Stadsteater, Sveriges television, Riksteatern, Dramaten, Byteatern och andra teatrar runt om i landet.

Numera har jag allt mer koncentrerat mig på mitt bildskapande och haft ett antal utställningar, senast på Galleri Nordostpassagen och på San Michele på Capri

Mitt scenrum är nu den tomma vita duken: Olika konstformer, men samma sökande.
http://www.caon.se